aussiewess

Vi skriker, gnäller, tjurar och surar för minsta lilla ting...Jag fick en wake-up call...Allt kretsar inte alltid runt omkring en. Vi måste ta hänsyn till vår omgivning, visst låter det logiskt? Men i hettans strid förglömmer vi allt som har med att handla om sympati eller ödmjukhet. Jag vet inte riktigt varför vi blir så vrånga, är vi vad man kallar bortskämd? Eller behöver vi bara det där extra leendet ibland eller få höra de där meningsfulla orden, om och om igen? Vår brist är inget som kan göras åt, det enda är att vi måste själva inse att det finns en gräns. En stopskylt där orden blir moln som svävar runt tysta och lätta.