Medaljongen kapitel 5.

Doig kom tillbaka med en torr handduk och en stor yllekofta i ena handen. Han tittade på tjejen som satt där i bh med de blöta jeansen. Han skrattade till och slängde koftan och handduken emot henne och tog upp den blöta skjortan som legat i mitt knä. Jaså du Jay, du börjar utan mig ser jag. Han fortsatte skratta och vände sig om i riktning mot köket med den blöta skjortan i handen som det droppade av ner på parkettgolvet.
Jag sträckte mig fram för att nå askkoppen som stod ovanpå en skokartong vid dörrkarmen till skrubben. Hon betraktade varje rörelse då jag tog några sista bloss utav ciggen innan jag släckte den. Sedan lutade jag mig tillbaka mot köksväggen och drog luvan över huvudet. Vi tittade på varandra en stund utan att säga ett ord. Det var nästan som om vi försökte lista ut vilka vi var innan vi frågade ut varandra. Men efter en stund kunde jag inte låta bli. Vad heter du då? Och vad gör du här ute vid kusten? Hon tittade på mig och tog ett djupt andetag och suckade. Melly, jag fick fel på min Jeep några kilometer härifrån, sa hon och tog sedan upp koftan från golvet och drog den över huvudet.

Regnet smattrade emot köksfönstret. Jag ställde mig upp och rättade till byxorna innan jag räckte fram handen till Melly för att hjälpa henne upp ifrån golvet. Hon tog tag i min hand men när hon reste sig upp halkade hon på de halvt nerdragna jeansen så jag tappade fotfästet, vilket resulterade till att vi båda ramlade. Självklart så föll jag över henne, precis som i en klassisk romantisk film och våra blickar mötes. Hon hade isblå ögon, så intensiva att jag inte kunde undgå att betrakta henne. Håret var mörkt som natten och hennes läppar var röda som sötaste körsbär. Jag försökte intala mig själv att resa mig upp igen men när jag drog efter andan kände jag hur otroligt gott hon luktade. Det var som en essens av citrus och jasmin som blandades samman i mina tankar. Jag skakade på huvudet och ställde mig upp, jag tittade en extra gång på Melly som satt på golvet med en förvånande blick. Jag öppnade munnen för att få fram något men stängde den snabbt och försvann in i köket.

Doig stod häpet med teet i handen och en macka i munnen. Han rynkade på pannan och ställde ifrån sig koppen och tog en tugga. Okej? Vad händer här då? Frågade han mig och tog en till tugga av mackan. Jag drog handen över pannan och tittade upp. Doig suckade och sa. Happ, okej jag ska åka, du ska få ha tjejen för dig själv. Får jag äta klart först? Jag nickade och gick sedan ut i hallen igen där Melly fortfarande var förvånad över varför jag plötsligt bara stack. Hon ställde sig upp och gick emot mig. Då hon stannat drog jag henne intill mig. Hon sträckte ut armarna runt min hals och vidrörde sedan mitt bröst med sina mjuka, lena händer. Hon tog sedan tag i den medaljong jag bar runt min hals. Hon öppnade den försiktigt och tittade upp emot mig och frågade. Brukar det inte vara ett foto inuti en medaljong? Jag suckade och sa, Det finns inget ännu. Plötsligt såg jag hur hennes ansiktsuttryck blev tomt och en aning förvirrat, så jag frågade henne. Får jag berätta en sak? Hon nickade. Under alla dessa år i mitt liv har jag sökt efter den rätta som ska öppna den här medaljongen, men jag har aldrig tidigare funnit henne, förrän nu.


Sista kapitlet!

Ikväll kommer det sista kapitlet på Medaljongen! Tyvärr blev det inte i fredags eftersom jag hade inte orken eller passionen att skriva då. Ni får vara beredda på att det blir ett långt kapitel eftersom det är den sista! Vem är den främmande tjejen i de blöta jeansen?

Medaljongen kapitel 4.

Regnet öste ner utanför sovrumsfönstret och man kunde höra åskan närma sig. Jag vände mig om i sängen för att se om någon låg bredvid mig. Inte ens en rynka syntes på lakanet. Vad hände egentligen igår och var försvann June? Doig kom utifrån badrummet med handduken runt magen och ciggen i mungipan, redo för att ta några bloss. Du ser lite groggy ut Jay..hur är det? sa han och fortsatte in emot köket. Du var inte dig själv igår Jay, faan... du fick inte ens ett ligg! Jag är ganska imponerad. Han stack fram huvudet vid dörrkarmen och flinade. Och den där tjejen June du dreglade över hela kvällen, varför tog du inte med henne hem? Jag blinkade några gånger innan jag öppnade ögonen helt. Huvudvärken kom krypandes medan jag försökte få ur mig något svar på Doigs alla frågor. Um... jag vet inte riktigt, det kändes inte rätt, svarade jag.
Åskan hade närmat sig och den var precis ovanför oss. Blixten kom och bara efter någon sekund kom mullret. Aldrig hade det åskat så mycket här ute. Det måste vara över fem år sedan det var ett sådant här oväder. Doig stod och lutade sig emot dörrkarmen med en kopp te i handen. Han doppade tepåsen upp och ner så ångan virvlade runt i små cirklar. Plötsligt bankade det på dörren. Vi tittade på varandra innan vi båda gick mot dörren för att titta vilken som varit så dum att vara ute nu. Jag tog tag i handtagen och öppnade dörren på glänt. Där stod en tjej alldeles genom blöt i vitskjorta och blåjeans. Hon huttrade och tittade på mig med en blick att jag inte kunde låta henne stå där ute i regnet. Jag drog bort kedjelåset och öppnade dörren. Doig granskade hennes kropp från tå till topp. eh jaa, här behövs det torra kläder ser det ut som. Jag går och fixar en handduk. Doig försvann in i sovrummet för att försöka hitta en handduk och något användbart till klädsel. Jag sträckte på ryggen och gäspade för att få liv i mig själv, kändes som om jag var en dödfisk redo att skivas.
Hon satte sig ner på stolen mitt emot mig och började ta av sig kläderna. När hon böjde sig fram för att få av sig jeansen föll några hårstrån ner över pannan. Hon suckade och drog håret bakom axlarna och fortsatte dra av de omöjligt blöta jeansen som vägrade åka av. Jag satte mig ned emot köksväggen och tände en cigg. Hon suckade djup av besvikelse efter att ha försökt och envisats att få av sig jeansen. Jag la huvudet på sned och suckade. Stackare, behöver du hjälp eller? Hon tittade upp och kisade för att betrakta mig innan hon svarade på frågan. Som om du skulle kunna klara av det? Hon lutade sig bakåt mot ryggstödet och knäppte upp den vita skjorta som var alldeles dyngsur. Varför skulle jag lita på dig? Svarade hon och slängde skjortan i knäet på mig.


Medaljongen kapitel 3.

Redo inför kvällen, håret ligger som det ska och visst har man lagt lite små pengar på en ny skjorta. Eller ja, så här var det att jag gick ju inte självmant och köpte en ny utan blev rättare sagt tvingad av Doig, tydligen dög inte mina oldie tröjor.
Vi hamnade på Club 77, en av de nattklubbarna som alltid brukar ha fullt ös. Det var avklätt och mycket yngre folk i vår ålder, så kändes ganska skönt denna gång än fjortioplussarna som raggade på oss förra gången. Vi tog var sin drink i baren. Efter ett tag blev det shots och sedan var man redo för dansgolvet. Det spelades techno musik och ett konstant blinkande ljus rörde sig över hela nattklubben. Doig och jag befann oss längst in i smeten d.v.s. där godingarna fanns. Man dansade tills svetten rann nedför ryggen så att jag fick lov att dumpade min nya skjorta. När DJ avbröt för ett kort besked att det var dags att byta till högre tempo gick vi tillbaks till baren.
Vi satt och taggade för ytligare ett drag ut på dansgolvet men precis innan vi var på väg kastade jag en blick bort till andra baren. Där satt ett sådant bombnedslag att jag tappade hakan. Doig fick lov att knuffa mig i ryggen så att jag kom tillbaka till verkligheten. Asså vad faan är det med dig nu förtiden? Du är ju som drogad? sa Doig flummigt. Jag tryckte handen emot hans mun och började gå fram emot tjejen i baren. När jag var framme bugade jag mig inför henne och hennes tjejgäng. Får jag lov damen? sa jag och blinkade. Hon fnissade och tittade på mig med avvaktande blick men efter en stunds funderande tog hon tag i min hand och vi var inne folkmassan. Hon var den vackraste jag sett och inget likt dem jag sett förut. Jag viskade i hennes öra i, Är du här ifrån? Nej, svarade hon, jag är här och jobbar, bor egentligen i New York. Jaså det påstår du? Vad heter fröken då? sa jag med flörtig röst. Hon bet sig i läppen och viskade, June och vad kallar du dig? Jag pausade ett ögonblick och tittade på henne intensivt, Casanova kallar de mig men mitt namn är… Jay.


Medaljongen kapitel 2.

Jag börjar tappa räkningen för varje natt. Denna gång var det en som jag raggat upp på baren. Hon stod och lutade sig över balkongräcket insvept i lakanet med håret utsläppt. Jag satte mig ner bredvid henne på en utfällbar stol. Jag kunde inte minnas hennes namn, kändes ganska skamligt på något vis. Jag öppnade munnen för att säga men blev avbruten. Du är inte så mycket för att hålla dig för en va? det syns ganska väl. Hon plockade upp en sten som låg på räcket och kastade den ut mot havet. Jag har ett möte i stan med några från jobbet. Hon sneglade på mig, som om hon väntade på ett svar. Jag la armarna i kors över bröstet och lutade mig bakåt. Har jag något att säga till om? jag små log och reste mig upp för att gå ner och hämta brädan. Du, sa hon, namnet har väl ingen betydelse för dig, inte sant? Hon försvann in i huset och plockade ihop hennes saker och gick emot sin bil. Doig, min polare kollade på mig med en undrande blick.
Vad var det med bruden? frågade Doig. Jag småskrattade och gick ner till garaget. Han halv sprang efter mig med munnen full av prat och frågor. Det ända som susade i mitt huvud var tjejen. Doig klappade till mig på huvudet där jag stod i garaget och filosoferade bort. Ey!? Jag snackar med dig? Vad är det med dig idag? Äsch, svarade jag, bara en virrig tjej som inte uppskattar en Casanova.
Vi gick ner emot stranden med brädan under armen. Vågorna var inte direkt imponerade idag utan det var ganska lugnt. Doig tog ett stadigt tag i brädan och började paddla sig ut bland vågorna med mig där efter. Jag paddlade med solen i mitt ansikte, det var den bästa känslan man kunde få ute på vattnet. Vågen var lugn och jag kunde lätt styra brädan över den. Doig tappade kontrollen och störtade rakt ner i vattnet med ett plask. Trodde att han var en fläckfri surfare, men jag hade totalt fel.


Fredags novell i några delar!

Hej! Nu börjar jag publicera en novell i några delar varje Fredags natt. Här är första kapitlet.


Solen sken in på de genomskinliga gardinerna som skiftade i krämvita färger. Strålarna träffade hennes solblektahår som föllit ner över ansiktet. Hennes andetag var så mjuka och kinderna var alldeles rosiga så man kunde inte låta bli att betrakta henne. Jag smekte hennes kind ömt så att hon vaknade upp ur drömmarna. Hon tittade på mig med en sådan oskyldigblick och gav mig ett leende. Jag kände hur hela mitt ansikte log och hur mina kinder började blomma upp. Hon fnissade till och gav mig en lätt puss på kinden och sedan kröp hon upp ur sängen med lakanet släppandes ut på balkongen.
Prismakulan som stod i fönstret avspeglade regnbågens alla färger och jag kunde skymta en blick bland prismans strålar. Jag vred mig i sängen och tillsist klev jag upp och satte mig på sängkanten. Under mina fötter kände jag golvet värma mig från tå till top, hur horisonten började bilda olika skepnader vid havets ende. Just när jag steg upp och gick mot badrummet hörde jag en bil stanna utanför. Jag gick emot köksfönstret och tittade ut där jag såg en av mina polare kliva ut ur sin Jeep med brädan under armen. Han hojtade till och skrek - Är du redo för ett morgondopp? Jag skakade på huvudet, skrattandes och svarade - Du är ju helt vansinig! jag gör mig redo.
Jag gick tillbaks till badrummet, tvättade mig och tittade upp mot min spegelbild. Håret hade vuxigt ganska mycket och topparna var lockiga med ljusa slingor som rördes samman med de mörka. Skägget hade börjat växa ut igen fast att jag rakade mig för två dagar sen. Att det ska vara så jobbigt att hålla på att raka anskitet stup i kvarten. Vet att tjejerna klagar på ömmaläppar men det finns nog inget mer dem kan klaga över. Jag lämnade badrummet och krev ut på balkongen där tjejen jag spenderat natten med stod.

(copyright, detta är skyddat av upphovsrättlagen)