Medaljongen kapitel 5.
Doig kom tillbaka med en torr handduk och en stor yllekofta i ena handen. Han tittade på tjejen som satt där i bh med de blöta jeansen. Han skrattade till och slängde koftan och handduken emot henne och tog upp den blöta skjortan som legat i mitt knä. Jaså du Jay, du börjar utan mig ser jag. Han fortsatte skratta och vände sig om i riktning mot köket med den blöta skjortan i handen som det droppade av ner på parkettgolvet.
Jag sträckte mig fram för att nå askkoppen som stod ovanpå en skokartong vid dörrkarmen till skrubben. Hon betraktade varje rörelse då jag tog några sista bloss utav ciggen innan jag släckte den. Sedan lutade jag mig tillbaka mot köksväggen och drog luvan över huvudet. Vi tittade på varandra en stund utan att säga ett ord. Det var nästan som om vi försökte lista ut vilka vi var innan vi frågade ut varandra. Men efter en stund kunde jag inte låta bli. Vad heter du då? Och vad gör du här ute vid kusten? Hon tittade på mig och tog ett djupt andetag och suckade. Melly, jag fick fel på min Jeep några kilometer härifrån, sa hon och tog sedan upp koftan från golvet och drog den över huvudet.
Regnet smattrade emot köksfönstret. Jag ställde mig upp och rättade till byxorna innan jag räckte fram handen till Melly för att hjälpa henne upp ifrån golvet. Hon tog tag i min hand men när hon reste sig upp halkade hon på de halvt nerdragna jeansen så jag tappade fotfästet, vilket resulterade till att vi båda ramlade. Självklart så föll jag över henne, precis som i en klassisk romantisk film och våra blickar mötes. Hon hade isblå ögon, så intensiva att jag inte kunde undgå att betrakta henne. Håret var mörkt som natten och hennes läppar var röda som sötaste körsbär. Jag försökte intala mig själv att resa mig upp igen men när jag drog efter andan kände jag hur otroligt gott hon luktade. Det var som en essens av citrus och jasmin som blandades samman i mina tankar. Jag skakade på huvudet och ställde mig upp, jag tittade en extra gång på Melly som satt på golvet med en förvånande blick. Jag öppnade munnen för att få fram något men stängde den snabbt och försvann in i köket.
Doig stod häpet med teet i handen och en macka i munnen. Han rynkade på pannan och ställde ifrån sig koppen och tog en tugga. Okej? Vad händer här då? Frågade han mig och tog en till tugga av mackan. Jag drog handen över pannan och tittade upp. Doig suckade och sa. Happ, okej jag ska åka, du ska få ha tjejen för dig själv. Får jag äta klart först? Jag nickade och gick sedan ut i hallen igen där Melly fortfarande var förvånad över varför jag plötsligt bara stack. Hon ställde sig upp och gick emot mig. Då hon stannat drog jag henne intill mig. Hon sträckte ut armarna runt min hals och vidrörde sedan mitt bröst med sina mjuka, lena händer. Hon tog sedan tag i den medaljong jag bar runt min hals. Hon öppnade den försiktigt och tittade upp emot mig och frågade. Brukar det inte vara ett foto inuti en medaljong? Jag suckade och sa, Det finns inget ännu. Plötsligt såg jag hur hennes ansiktsuttryck blev tomt och en aning förvirrat, så jag frågade henne. Får jag berätta en sak? Hon nickade. Under alla dessa år i mitt liv har jag sökt efter den rätta som ska öppna den här medaljongen, men jag har aldrig tidigare funnit henne, förrän nu.